Min man (och jag) tycker att det är lite tufft ibland. Med hus och bil och barn och städning och takrenovering och altanbygge och köksrenovering och blomflugor och översvämmade avlopp och barn och barn och barn och barn.... Ibland blir det för mycket. Konstigt vore det väl annars. Då bryter min man ihop, gormar, svär och hatar lite. Men sen kommer han tillbaka. Alltid, alltid, alltid. Med tålamod, kramar, kärlek och en hel massa jävlar anamma. Och då blir det renoverat, städat, lekt och livet blir roligt att leva och lätt att andas.
Därför älskar jag dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar